Hakuna Matata

 

Idag var jag och Lina ute och åkte båt på Mekong-floden i bästa turistanda; ni vet hej jag är er guide och jag kommer att bära den här flaggan, det här är vår buss och det här är vår båt. En sak som inte upphör att fascinera med Asien är allt liv och rörelse. Hur långt man än hamnar på vischan så är det alltid någon jävel som bor där. Längs motorvägar, floder, på risfält, i djungeln, ja överallt är det människor, ljud och rörelse. Fysisk ensamhet är säkerligen inte alltför utbrett..

Icke desto mindre så är man helt slut och knoppig [adj. trött, sömning av verb knoppa; sova] efter en sparsamt luftkonditionerad dag i över trettio graders värme. Det är egentligen själva kärnan till avkopplingen i den delen av världen. Värmen.

Skulle jag gå och trampa runt på det sätt som vi för det mesta gör här i Ho Chi Minh City (Saigon) hemma i Sverige så skulle jag antagligen bli fnoskig av att inte göra så mycket. Men här räcker det liksom att hasa sig fram mellan stadens luftkonditionerade oaser. Dessutom är mat och öl snudd på för billigt också..